☾✵☽

Var seriöst tvungen att googla vilket år det är innan jag med säkerhet kunde skriva -19 i titeln. Googlade alltså "vilket år är det", utan några direkta resultat på första anblicken. Men är rätt säker nu på att det faktiskt är år 2019, magkänslan sade det. Och en ska ju lita på magkänslan, am I right eller am I right.

 

Idag är det i alla fall måndag, det är jag helt säker på. Var hemma för det mesta, tackade nej till jobb och lurade mig själv om att jag skulle plugga/spela piano. Pianospelandet blev av men inte det förstnänmda.

 

På eftermiddagen tog jag en fika med S. Så trevligt med en relativt ny vän som en kan hänga med. Måste ändå erkänna att jag kände mig nervös innan. Fika? Jag? Vad pratar en om på en fika ens? Kändes som att jag skulle på dejt. Plus, det finns ingenstans att fly under en fika, en blir tvungen att titta på personen som en är med. Liskom, precis framför en. Kan verkligen bli stelt om inte kemin finns där. Men - det gick bra. Kan bara oroa mig för såna saker ibland. Tror dock att jag börjat vänja mig vid det mer nu på senare år. Det känns liksom inte mindre nervöst men jag har vant mig vid känslan av att vara nervös. Typ, det är okej, det hör till, du (jag) klarar detta! Om det blir stelt så blir det, försök att inte tänka på det. Fokusera på vad som händer omkring istället, snarare än på känslorna/tankarna inombords. Det där sista brukade min förra psykolog alltid säga till mig. Simpelt men typ fungerande tips, ändå.

 

Vad mer har jag att skriva om? Att det är svårt att skriva? Särskilt i förutbestämd form. Har inga problem med att skriva ned tankar, men så fort det handlar om låtskrivande eller typ en dikt, så får jag prestationsångest. Klarar inte av att skriva klart något, överger det efter första skrivomgången. Fast det egentligen är det en borde fortsätta jobba med? Har också fått för mig att det ska vara så himla märkvärdigt med texter. Som att de måste vara "viktiga" för att behöva finnas till. Fast när en lyssnar på andras låtar texter så är det ju inte alls som att vad de handlar om bestämmer värdet av dem? Det är snarare ordvalen, meningsuppbyggnaderna eller infallsvinklarna som gärna står ut. Och ibland sticker ju egentligen inget särskilt ut. Vem fan bryr sig? Det är snarare den attityden jag skulle behöva i mitt skrivande. Men ack så svårt det är att anamma.