Vecka 14

Denna veckan har än så länge bestått av... Måndag, tisdag och onsdag. Och hemmasittande framför gamla kvantitaiva högskoleprov. Det har gått bra och det har gått dåligt. Specifikt idag gick det dåligt, hade svårt att koncentrera mig och hann inte ens svara på alla frågor pga tiden tog slut. Detta i jämförelse med att jag igår hade 20 minuter över efter att ha svarat på alla frågor. Samt idag fick jag 13 fel i jämförelse med gårdagens 5 fel. Hur??? Om jag är så här oförutsägbar så blir det sannerligen en överraskning hur lördag slutar.
 
De har även stängt av vattnet i två dagar i lägenheten jag bor i, vilket har varit störigt.

Något som gör mig lite gladare är att jag lyckats spela en hel del piano. Skrev även delar av en än så länge instrumental låt, vilket är stort! Mycket behöver fortfarande pusslas men att jag övht bara tog tag i mig själv och skapade är ett framsteg. Tror att en del av det var att jag gjorde det helt oplanerat, utan prestationsångest. Tog egentligen bara ut ackorden till en låt och tänkte sen: herregud denna låten är bokstavligen bara tre ackord, så jävla svårt kan det inte vara? Och det visade sig stämma. Så jävla svårt är det inte. En måste bara göra.
 
 
 
Drömmer även om en Fender Stratocaster. Som David Gilmours på bilden. Tycker egentligen att Telecaster är snyggare men om det var utseende det handlade om så skulle jag ju ej använda musik som uttrycksmedel. Men jaa en elgitarr vill jag verkligen ha för att kunna skapa spacey sad sounds. Akustiskt är fint men tror inte det är den typ av sound jag vill skapa med, just nu iaf. Har så himla stora fina planer men vet egentligen inte hur en ens använder LMMS på min dator. Oh well. Ska försöka fokusera på det lite mer sen när HP är över. Kanske gå nån kurs i musikproduktion som jag blev tipsad? Det skulle nog inte skada.
 
Risken finns bara, som med alla typer av sociala sammanhang där det krävs prestation (som kören just nu) förutom jobbet som känns okej, att jag får ångest inför varje träff och börjar skolka pga har så "svårt" med den sociala interaktionen att ångesten inför det tar över allt som faktiskt är det roliga och den egentliga anledningen till att jag ens hittat dit.
 
Tror dock att kören är ett extremt fall, alltså seriöst. Alla de "gamla" som gått där sen ett tag tillbaka är så himla flyktiga och verkar helt ointresserade av de nya att det inte är sant. I början försökte jag le till folk och hälsa på alla som jag fick ögonkontakt med, samt försökte lära känna några/småprata med vissa men hade antingen extrem otur eller så är alla där extremt dåliga på att visa intresse/helt ointresserade. Vad är grejen. Jag försöker alltid få nya personer att känna sig bekväma och är snäll mot dem pga vet hur jävla sämst det kan vara att känna sig utanför, varför har inte de här människorna lärt sig det? Ser vissa andra nya också försöka ta kontakt med folk men misslyckas. Ser att de misslyckas eftersom de alltid ser så osäkra ut och står själva. Ahh hoppas verkligen det blir bättre med detta. Men leder verkligen till att jag drar mig för att åka dit, som jag ska göra alldeles strax. Aaahhhhh.
 

✞ Pray for me ✞

 
PS: Har PMS och allt känns nog lite extra tröttsamt idag.
Allmänt | | Kommentera |
Upp