☾✵☽

Jag är på väg till Skogskyrkogården. Främst för att promenera. Kanske även för att samla mina tankar kring dig och skicka ut dem i universum. Eller nåt. Jag vet inte. Sitter på tunnelbanan och går in på hittagraven där jag rutinmässigt söker på ditt namn. Som jag så många gånger gjort förut. Utan några träffar. Men idag - en träff. Kan inte tro mina ögon. Känner ett tryck över bröstet. En slags lättnad men också panik. Din grav har registrerats. Du är begraven. Börjar nästan gråta.

 

Du begravdes den 19/8-2020, när jag var i Malmö. Vad jag minns var det en varm, solig dag. Jag påbörjade dagen med att plugga i lägenheten, mötte upp A för falafel-lunch på Jalla Jalla, efter vilket vi tog elsparkcyklar till stranden. Jag hade glömt badkläder, så jag badade i trosor och en svart siden-morgonrock som var knuten som en överdel. Köpte trocadero zero(eller trocazero)-isglass och promenerade längs strandpromenaden. Vi gick till Malmöhus slott och kollade på fiskarna i akvariet. Samt ormar, grodor och ödlor. Två barn sprang runt och skrek på ett otroligt störigt sätt, vi hoppades på att de snart skulle gå. Det gjorde de inte. Muséet stängde och vi åkte till Leve bageri för veganskt fika: svartvinbärs-donut och pain au chocolat, med var sin te. Vi satt i en park och tittade på en väldigt exalterad labrador apportera till sin husse. Väl hemma åt vi pasta med tofu och grönsaker och gick sen till Kungsparken för att lägga tarotkort. Det var lite kyligt men kvällen hade en somrig stämning. Vi satt vid en fontän och taroten såg väl inte särskilt ljus ut (för mig), men A försökte ändå att få det att låta positivt. Till slut blev vi kalla och trötta och gick hem. Minns att jag satt i duschen med varmt vatten rinnandes över mig och grät lite, utan att riktigt veta varför. Kanske av tröttheten och av kylan. Till slut la vi oss i sängen för att se på "The Green Mile". Det var en rätt vanlig men bra dag.

 

Nu står jag vid din grav. Det finns ingen gravsten ännu, men någon har planterat lila blommor. De ser så enkla ut. Jag står här och tittar på blommorna, på gräset och marken under. Där finns det enda materiella som är kvar av dig. Förstår inte. Jag lutar mig mot ett träd. Bortsett från minnes-ceremonin är jag nu närmare dig än jag varit på över fem år. Det närmaste jag någonsin kommer att komma.